Toronto

Hejsan,

Mitt namn är Gunilla Sjölin och jag kom till Toronto 1987. Inte som au-pair utan som medföljande till min man som skulle jobba för Alfa Laval i Kanada. Vi hade t.o.m. möjlighet att komma till Toronto i november 1986 för att se Toronto och bestämma om vi trodde att vi skulle trivas här. Efter en vecka i Toronto med snöglopp och dimma så tyckte vi att det var ju inte så stor skillnad på Toronto och Lund där vi bodde så vi sa jag till erbjudandet. Kontraktet var på två år. För oss var detta ett stort äventyr och vi skulle ju bara vara borta i ett par år…..

Efter ett par kortare uppdrag hos konsulter (ingenjörer) så fick jag efter ett år heltidsjobb hos en ingenjörsfirma i Oakville som arbetade med energiåtervinning i industrin. Det var detta jag hade arbetat med i Sverige innan vi flyttade.

När två år hade gått så tyckte vi att vi inte hade sett så mycket av Kanada som vi skulle vilja så vi skrev på kontrakt för ett år till. Och sen blev jag gravid. I det läget tyckte vi att vi var relativt etablerade i Kanada och vi trivdes väldigt bra.

Kanada var på vissa sätt likt Sverige men på andra sätt väldigt olikt. Jag har tyckt att Kanada är lättare att leva i. Inte så mycket “måste” som i Sverige, på gott och ont.

I början av vår vistelse i Kanada var jag mer intresserad av att lära mig om mitt nya land än av att behålla svenska traditioner. Jag hade ingen aning om SWEA och när jag fick en Året Runt i brevlådan en dag (den var ju inte till mig) så knackade jag på hos den rättmätiga ägaren till tidningen. Hon var från Borås precis som jag! Denna kvinna introducerade SWEA i mitt liv. Jag var med på en textilutställning men tyckte att damerna var lite för gamla för mig. Visserligen trevliga men gamla…… Ingrid Taylor och jag satt på tunnelbanan hem och sjöng Bellmansånger vilket är ett minne för livet. Det var inte förrän jag fick barn som jag började engagera mig i SWEA. Helt plötsligt blev de svenska traditionerna viktiga. Under årens lopp har jag suttit i styrelsen i ett par omgångar, jag har varit kassör och ordförande och numera är jag inblandad i julmarknaden. Jag börjar bli en av de där gamla tanterna…..

Förutom SWEA så har jag varit engagerad i Svenska Skolan. Ett minne därifrån var en skolavslutning som vi på den tiden firade med en utflykt till Toronto Island. När vi stod där med alla barnen och sjöng En blomstertid nu kommer så kom det fram ett par som var ute och promenerade. De såg väldigt konfunderade ut. Det visade sig att de var svenskar och bara var på en veckas semester i Toronto. Att höra den sången mitt ute på Toronto Island var ju lite oväntat för dem.

Förutom detta svenska så arbetade jag dels med energiåtervinning och dessutom med projektledning inom livsmedelsindustrin. När jag började trappa ner så fick jag kontakt med en äppelodling i närheten av vårt hus i King City. Där hjälpte jag till med att beskära träden på våren och med att sälja äpplen och guida kindergartenbarn på hösten. Lite annorlunda och mindre stressigt än energiåtervinning och projektledning. Trots det har jag trivts med båda typerna av jobb. Jag tycker om när det händer saker men jag behöver natur och lugn inemellan.

Sedan vi flyttade från Toronto (King City) har vi byggt hus i Picton, Prince Edward County och just nu sitter jag efter en lång vinter med massor av snö och tittar ut över Lake Ontario och njuter av tystnaden. 2019 flyttade vi in och dessförinnan var jag projektledare för bygget under nästan två år. Ytterligare en erfarenhet där jag lärde mig en hel massa nya uttryck inom byggbranchen.

Numera är det julmarknad och barnbarn som tar upp det mesta av min tid.